Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elins guldstycken. Saga från Erik XIV:s tid, berättad af Bias. Med 3:ne teckningar af C. S. Hallbeck - 2. “Så gick han den vägen, åt höga berget låg“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så kom han upp på Brunkebergs-åsen, hyilken vid denna
tid stupade nästan lodrätt ned i Norrström med samma
höjd som den ännu har vid observatorium och med samma
branthet, fastän den omkring Sancta Klaras kloster var,
’betydligt bredare. Den väldiga ruinen af kastellet
Kungs-berg väckte först studentens uppmärksamhet. Den låg vid
den nu varande “Kungsbacken“, hvilken derefter fått sitt
namn, och på dess tinnar frodades enbuskar. Studenten
erinrade sig ur Olai Petri krönika det uttrycket som han
redan såsom pojke kunde utantill: “Och på then tijden
läät konung Håkon byggia ett slott Stocholm till hinder
pch thet kallades Konungsbergh, och thet synes haffua
leghat nordhan för Stocholm. “ Detta minne var nu två
hundra år gammalt och hänförde den svärmande ynglingen,
hvilken tyckte sig på tornets tinnar se konung
Magnus-Smek och hans son Håkan hotande sträcka sina händer
mot konung Albrekt. Dessa bilder försvunno dock snart
och lemnade rum för Engelbrekts och Karl Knutsons, när
dessa från samma sida tågade mot Stockholm. Verkligheten
stod dock snart i sin nakenhet åter för ynglingen och
erinrade denne, att han saknade natt-härberge. Af Elins far,
hvilken såsom yngling följt Gustaf Wasas folk till
Stockholms belägring, hade han hört, att långt upp på norr
skulle finnas ett riddar Sanct Görans kapell och hospital,
der äfven resande och pilgrimer emottogos; men huru
mycket ynglingen än spejade på den månbelysta åsen,
såg han ingen enda byggnlid. Han var nämligen mer
bevandrad i forntidens än sin samtids häfder och visste ej,
att Gustaf Wasa år 1527 låtit rifva ned detta kapell och
•hospital. Att katolicismen med allt sitt goda och onda
dock ännu ej gått alldeles i grafven, derom vittnade några
ljus, som ännu brunno i en liten byggnad, hvilken var den
enda qvarlefvan af det nedbrutna Sancta Claras ståtliga
och rika nunnekloster. Der bodde på nåder och arbetade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
