Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elins guldstycken. Saga från Erik XIV:s tid, berättad af Bias. Med 3:ne teckningar af C. S. Hallbeck - 2. “Så gick han den vägen, åt höga berget låg“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
staden derpå. Det gick undan så, att knappt nog farfar i
sina raskaste dagar kunnat följa med. Så stormade
ynglingen fram med farfar och dalkarlarna under herr Nils
för att hjelpa herr Sten, hvilken nu slet ondt för
danskarna, som ånyo bestigit högsta åsen. Snart var dock
segern vunnen, stegen blefvo lugnare, och värjan
begagnades nu såsom banérstång med spetsen mot himmelen.
Hans Anderson sjöng med hög röst den jublande
segersången :
“Nu haffuen J hördt
Vhuad herr Sten haffuer giordt,
Mädan jag s& kvädher,
Gudh nådhe theres siääl
Ther slogos i hääl
Jag troligen bidher
J Svenske Män
J wachten idher än
J torffuer idher well vedher.c<
Ju närmare ynglingen i verkligheten kom Stockholm,
desto närmare kom han i historien och inbildningen till
det närvarande. Från farfars tid kom han till fars, från
den ädle herr Stens till den ädle kung Göstas. Torkande
rimfrosten ur skäggfjunen sjöng han en visa om kung Gösta,
som han lärt i vaggan och som gifvit honom tanken att
sjelf sedermera dikta den bekanta, numera blott till en
strof kända dalvisan. Af visan om kung Gösta i
Stockholm sjöng han blott:
“Hören J mine dalekarlar
/
Allt hwad jag binder upp&
Welen J mig föllia till Stockholm
Att slå the jnutar &f?
Welen J mig föllia o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
