Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elins guldstycken. Saga från Erik XIV:s tid, berättad af Bias. Med 3:ne teckningar af C. S. Hallbeck - 3. “Han vakna’ ej förr äni främmande land“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ruset, men icke desto mindre rullade rummet omkring, och
Hans Anderson kunde med möda berga sitt knyte och
bättre förvara guldmynten. Sedan han tagit vara på allt
detta och iklädt sig sin långa väija, slog han upp dörren
och ilade ut samma väg som den försvunne, af hvilken
han sett blott en fot och ett halft ben. Den första
anblick, som mötte honom, var att han befann sig på däcket
af ett stort krigsskepp, länsande undan med fulla segel för
nordvestlig hård vind. Sjelf kunde han knappt stå, utån
gep häftigt om mesan-mastens vant i lovart.
“Sjösjuk man stånde aldrig i luvart!“ hörde han en
förut bekant röst utropa. “En timmerman fäller aldrig
ett mastträd mot vinden, och endast laxar och kärringar
strida mot strömmen. “
Hans Anderson kände igen den gamle sjömannen, som
gifvit honom husrum och vinrus. Han förstod på vissa
känningar i magen välmeningen med rådet att gå ur
lovart och förfogade sig tvärt öfver däck i lä, der han af
skäl, som man snart kan gissa, blef satt ur stånd att
fortsätta samtalet med sjömannen. Han var glad att åter fa
i lugn och ro förfoga sig tillbaka till sitt lilla rum, der
han ännu en gång kunde drömma om Elins guldstycken.
Ännu har dock ingen menniska dött af sjösjuka, allra
minst någon dalkarl. Efter en grundlig sömn var Hans
Anderson åter på benen och ute på däck. Samma hårda
vind förde skeppet söder-ut för fulla segel med sådan fart,
att det ryckte i skot och boliner och det tunga skrofvet
tycktes stycktals hoppa fram. Den gamle sjömannen infann
sig åter med samma godmodiga leende som på land, och af
honom fick Hans Anderson under ett längre samtal veta
åtskilligt, hvilket i denna saga kan för korthets och
redighets skull indelas i fem punkter:
l:o. Han befann sig på Erik XIV:s och Kronan
Sverges förande fartyg, kraveln “Svanen“, hvars bestäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
