Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elins guldstycken. Saga från Erik XIV:s tid, berättad af Bias. Med 3:ne teckningar af C. S. Hallbeck - 3. “Han vakna’ ej förr äni främmande land“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
melse var att på höjden af Bornholm stöta till en större
afdelning af svenska flottan.
2:o. Han hade på grund af gällande lag eller såsom
lag gällande godtycke blifvit “prässad“ till krigstjenst
på sjön.
3:o. Hans höfvidsman på skeppet var hans f. d.
vägvisare och värd i Stockholm och hette Frans
Kle-metson.
4:o. Han hade efter den grundliga aftonmåltiden
blifvit nedburen på fartyget, hvilket redan lättat ankar
och gått till segels.
5:o. Svenska flottiljens ärende var nu blott en
gilja-refärd till Tyskland för kung Eriks räkning, men man
hoppades att under tiden fa möte med dansken, för att få
förevändning att börja det å ömse sidor efterlängtade och
oundvikliga kriget. I så fall skulle studenten Hans
Anderson, såsom förut bepröfvad i logican och i slagsmål,
kunna vinna snar befordran.
Mer behöfde ej Hans Anderson veta. Han var mer
än nöjd med sin lott, synnerligast som han ej blifvit
präs-sad till sjöman. Den tiden bestod nämligen krigsskeppens
bemanning till mer än hälften af landtknektar, och sjelfva
höfvidsmännen eller amiralerna voro ofta fullkomligt
obekanta med allt sjöväsende. Han fick god aflöning och
befäl öfver en större skerpentin eller grof däckskanon,
hvilken han genast lärde sig rikta och ställa in. Sedan
den första ungdomliga tjensteifvern gått öfver, tog han
/det ståtliga skeppet i betraktande och uttryckte till den
gamle höfvidsmannens förnöjelse sin förtjusning i landtliga
utrop. Hvarje af de tre masterna hade två ofantligt vida,
cirkelformiga märsar vid hvilka vanten voro fästade likt
nio tägpyramider, uppstaplade tre och tre på hvarandra.
Under hvarje märs var blott ett enda ofantligt långt rå
samt ofvan öfversta märsen också ett kort rå, så att rå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
