Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elins guldstycken. Saga från Erik XIV:s tid, berättad af Bias. Med 3:ne teckningar af C. S. Hallbeck - 6. “Och nu är visan ändad, och nu är visan all“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6. “Och nu är visan ändad, och nu är visan aU.u
(Svensk folkvisa.)
Det stod dock skrifvet i ödets bok, att Blacka skulle
för andra gången följa Hans och Elin till Stockholm.
Detta skedde sex år efter sist skildrade händelse. Kung
Erik satt då fången i Sanct Eskils gemak på Stockholms
slott, och förvirring rådde i hela landet, så att det var
föga bättre än under Eolkunga-tiden. Johans vacklande
välde oroades oupphörligen med rykten om nya
sammansvärjningar och öppna oroligheter. Dylika underrättelser
inlupo från Småland, Östergötland och Dalarne. Allmoge
samlades och höll rådslag, men adeln, som alltid hatat
Eriks bondvälde, höll sig stilla. Bland de namn af
framstående ordning som nämdes, var dock Bagges söners och
Frans Klemetsons. Forna studenter, hvilkas uppfostran
bekostats af den vetenskaps-alskande Erik, funnos ock bland
de oroliga, och Hans Andersons namn var bland de mest
bemärkta. Redan då var det ej alldeles utan, att den
sedermera så olycklige Karl de Mornay nämdes bland de
misstänkta, och detta tillsammans med härtig Karl, ehuru
denne senare var blott en yngling.
I den gamle Frans Klemetsons hus vid Österlånggatan,
der Hans Anderson tillbringat sina första timmar i
Stockholm, samlades de missnöjda, bland hvilka den bekante
Thomas Larson var själen. Dit kom nu ock Hans
Anderson med hustru Elin. Ingen misstänkte den fagra
dalkullan för deltagande i sammansvärjning, och hon åtog sig
att handla alldeles på eget bevåg, för att skaffa ett bref
till den fångne kungen. Hon vågade af fruktan för Hans’
logica ej rådföra sig med honom, utan handlade
egenmäktigt och anlitade guldstyckena. Hon kände guldets makt,
och den sista som hon mutade med sista mynten, varkun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
