Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Blanche. Försök till en karakteristik, af Frans Hedberg. Med en stålsticksplansch upptagande porträtter af August Blanche 1838 och 1868, utsigt af hans malmgård och hans facsimile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snart flyttade dock August Blanche sina dramatiska
skapelser ut till en anspråkslösare skådeplats, der han
likväl inom kort skulle göra en ändå mera genomgripande
verkan, till stor del derför att han der var lycklig nog
att träffa på en skådespelare, liksom enkom skapad för att
gifva det rätt genuina lifvet åt hans typer ur
kälkborgar-klassen och ur folklifvet. Jag menar Fredrik Deland.
Bautastenius, Bläckstadius, Konjander och Filman, dessa
uräkta typer af svensk godmodighet och kalkborgarfilosofi,
föddes på denna scen och blefvo der odödliga. Publiken
jublade vid åsynen af dessa välbekanta gestalter som den
så länge sett midt ibland sig, och som nu gingo lifslefvande
öfver skådeplatsen midt for dess ögon; och den hade skal
till detta sitt jubel; ty sannare har ingen visat sitt folk
dess egen spegelbild än August Blanche här gjorde.
Ungefär samtidigt gingo öfver den kungliga scenen
hans historiska folkskådespel “Engelbrekt och hans
dal-karlar“, samt det borgerliga skådespelet “Läkaren“; det
förra svällande af patriotisk eld och ännu i dag
allmänhetens älsklingsstycke; det sednare en målning af
student-lifvets fröjder och skuggsidor och för öfrigt en illustration
till fru Lenngrens bekanta visa om “Pojkarae“, och lika
sann, J;fca gripande som den.
Nu stod August Blanche på höjden af sitt rykte och
sin förmåga som teaterförfattare, och dock kände äfven han
den banans tömen, och kände dem kanske djupare än någon
annan. Han vände sig också inom kort derifrån och till
den episka diktens fridfullare område, der skalden icke
behöfver någon tolk emellan sig och den läsande
allmänheter. Han blef romanförfattare.
Det är visserligen sannt att han redan förut utlemnat
flera af sina smärre berättelser, och att äfven romanen
“Vålnaden“ under dessa år utkommit; men jag tror att
man med allt skal kan säga att dessa så mycket lästa och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
