Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elin på Måsön. Ett minne från Stockholms skärgård af Hjorvard. Med tvenne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Rena sanningen, Elin. Jag fördes in på lasarettet,
låg der i sju veckor, och ingen frågade efter mig mer än
hon der. Jag blef frisk igen, fick tillbaks min plats hos
min gamla kapten och kom hem på senhösten med en ej
så liten sparpenning. Men på Måsön hade allting
förändrats. Lars hade dött i lungsoten och, då han inte
hade några slägtingar, testamenterat gård och kor och
båtar och alltihop till Elin, som sett om honom under
hans ohelsa och som han yäl måste ha hållit utaf, och
jag förlåter honom derför att han sökte locka henne ifrån
mig. Elin var nu rik och fick många anbud. Friare
kommo både från Ornö och Runmarö, men de fingo alla
nej. TJnder yintern rustade jag i ordning gården och
fiskredskapen, som under Lars’ sista tid fått förfalla, och
bygde den här båten. Elin tjenade emellertid q v ar hos
syster min, och söndag före midsommaf foro vi öfver
till kapellet på Möjan, Bengtfs och vi, och der vigdes
Elin och jag efter gudstjensten af presten. Yi ä’ alldeles
ofantligt lyckliga, och kom nu ut till Måsön och helsa på
oss och se hur vi ha det, och ta den andra herra med,
som inte ä’ rädd att nappas med Nässeltrollena!“
Elin instämde, och jag måste lofva, att när Ek kom
hem från sin långa rosa, om hvilken jag nu berättade
dem, vi en sommar skulle slå oss ned hos dem på Måsön.
Yi hade emellertid kommit ut på Södra
Yaxholms-fjärden. Här blåste en liten kåre. Nils drog in årorna.
Jag sade dessa lyckliga menniskor ett hjértligt farväl,
steg ned i min båt, skakade ännu en gång hand med
dem båda och kastade loss. Seglet fyldes, och båten som
förde Nils och hans unga hustru gick för en lätt vind
öfver färden och in i sundet vid fästningen, der han
snart försvann för min blick.
Hjorvard.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
