Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kerstin Marias fästegåfva. Karaktärsbild ur bondlifvets krönika af Emilie Flygare-Carlén. Med 2:ne vignetter af Gustaf Broling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då jag om qvällen framtagit fästegåfvan ... Se här,“ hon
upptog boken ur kjortelfickan, “se om den icke varit
flitigt läst!“ 4
En blixt af glädje upplyste Bertholds ansigte. “Så
kärt att du just hade den på dig! Jag tror hvartenda
ord, du sagt mig, och då jag vet att du aldrig glömt det
förbehåll, som jag lemnade dig boken med, så är jag
ganska säker på att du just här framför mors döds-säng
och vid hennes eget lilla bord kunde lägga fingrarna på
fästegåfvan och bedyra mig att du i trygghet kan
behålla den!“
“Jag förstår dig, Berthold!“ svarade Kerstin Maria
sakta. “Jag ser på dina ögon att du har en sjukdom,
som blir svår att bota. Men kom ihåg att hvad jag nu
vill göra, gör jag aldrig mer än en gång! Se, om jag
älskar dig“. . . Hon reste sig upp, lade handen på
evangelium och sade med frimodig röst: “Jag svär inför Gud
och din mor, som kanske ser mig, att jag är fullt värdig
att behålla min fästegåfva ... Vill och kan du nu tro mig?“
“Ja, så sant som jag hoppas att vår förening skall
räcka både för jorden och himlen ... Förlåt att jag frestat
dig så hårdt — men nu är jag så lycklig som en
men-niska kan vara.“
4.
Icke blott åtta månader, den termin, som Berthold
• utsatt för sitt giftermål, utan ett fullt år hade nu
förflutit, sedan han i moderns kammare emottagit af
Kerstin Maria den på fästegåfvan besvurna försäkran om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
