Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenske Leonidas. Berättelse från trettioåriga kriget. Med 2:ne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Väl är det tungt för en fosterfar att på detta sätt
nödgas döma till döden den, han skattar kärast på jorden
.. . men det finnes också något annat, som ropar högt
och hvars stämma öfverröstar hjertats klagan. Det är
pligten mot fosterlandet, mot den sak för hvilken vi alla
här strida. Ja!l< utbrast han och svingade slagsvärdet högt
öfver sitt hufvud, “må österrikaren taga min fostersons
hufvud — jag hvarken kan eller vill uppgifva denna
plats. Priset är högt... men jag betalar det. Johan
Banér med svenska hären måste räddas, skulle ock mitt
hjerta förblöda ... Yakt, gripen honom och skjuten honom
på yttersta vallen!“ *
Med dessa ord sänkte Erik Slange det dystra anletet
i handen och stod så försjunken i djupa, sorgsna tankar,
under bön för sin Axel. Han förnam icke sorlet
omkring sig; han hörde icke soldaternas rop, när de förde
bort österrikaren. Först då de skott ljödo, som skilde
denne från det jordiska, väcktes han åter till tanke på
sin omgifning.
Hans aning hade icke bedragit honom: det
hemlighetsfulla bandet mellan hvad öfversinligt och sinligt är
hade gjort sig kändt.
En timme efter det underhandlaren skjutits, ryckte
erkehertigens bataljoner fram till stormning, på samma
gång som hans kanoner slungade de förstörande kulorna
mot vallarne och stadens boningar.
Detta anfall skedde tidigt på morgonen den tionde
dagen i mars månad 1641.
3.
Det är lätt att föreställa sig, huru stor villervallan
i staden skulle vara, då fienden nu skred till det sista,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
