Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Ols’ träskor. Skizz af Anna A. Med 4 teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under alen nere vid bäcken hade han sitt
älsklings-ställe. Mer än en gång hade godsegarens barn,
‘gref-vens*, sett honom sitta der, när de på sina promenader
gingo förbi. Ibland stannade de och talte till honom.
Det var dock icke så mycket den ljuslockige gossen, med
den vackra pannan och den klara blicken, de i honom
sågo; det var fast mer ‘träsko-Olas Per*, som till
upplysning inga andra rättigheter hade, än dem han tog sig
— enligt deras förmenande — och hvars läslust de
der-fore på allt sätt sökte håna.
Per gick i träskor; far och mor hans likaså; slägten
hade säkert gått i träskor i alla tider och något
familjenamn hade den naturligtvis icke, utan när fadern hette
Ola Persson, så hette sonen Per Olsson och tvertom;
men grefveslägten hade haft samma namn minst 300 år
och antagligen gått i stöflor lika länge — det var detta
som utgjorde skilnaden.
Per läste gerna resebeskrifningar — men icke bara
sådane. — När vinden susade i hans blifvande träskor
och solstrålame lekte tittut mellan al-löfven, reste han
också — utan både kläder och skor. Han såg då alldeles
tydligt både det som stod skrifvet om i böckerna och
det som icke stod der och hans hjerta lifvades af en enda
stor önskan, den han dock tills vidare anförtrodde blott
åt — de blifvande träskoma.
En 8ommarqväll, då han så satt, kom hans far ner
till bäcken, för att hugga omkull alen. Han hade fått
grefvens tillåtelse att göra träskor af den. Qvistame
dugde till ugnsved.
Ja, Per gjorde.naturligtvis inga invändningar; det
skulle ingenting tjenat till. Alen gaf ju bara skugga;
träskor gifva både värme och skydd, men visst gjorde
det ondt i gossen för hvart enda hugg, som drabbade
den gamla alen. Blommorna i ängen ruskade dervid,
GooqIc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
