Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 10. Wilhelm Åhman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle man gifva Sardous knallstycke ‘Allt för
fäderneslandet!*, hvari Å. hade att utföra hertig Albas roll. Yid
maskeringen försåg han sig med yfvigt helskägg, då en
förtrogen bland skådespelarne i samma klädloge anmärkte,
att enligt gängse porträtt begagnade Alba blott uppvikna
mustacher och ett långt spetsigt pipskägg. A., som fann
anmärkningen träffande, genmälte dock helt lugnt: “Inte
i Nederländerna!“ och begagnade helskägget.
Sådana svagheter voro kanske delvis ursäktliga på
gmnd af förhållandena. Visst är dock, att Ahman verkade
mycket for den utanför Stockholm varande svenska teaterns
höjande och, säge hvad man vill, städse höll sig obesmittad
af det sceniska späckhökeriet eller sjåeriet. Han var
visserligen en älskare af bordets nöjen och bragte gerna Momus
offer, ordnande en yppig matsedel med samma
skicklighet som ett ‘dragande* program; men han, vweur’en,
kunde äfven försaka, då det gälde. Han gaf sig ock
gema min af att vara frivol, ateist; men, sällsamma
motsats, han älskade gema att i samtal sysselsätta sig med
evighetens problem, skenbart ursäktande sig härför med
att han blott ville på nytt öfvertyga sig om dess
olöslighet. Och hvad frivoliteten beträffade, var det lika
litet bevändt dermed: han hade ett för den behöfvande
alltid klappande hjerta. Så brukade en af hans
skådespelare ofta missbruka sin kännedom härom genom att
gråtande sö" förskott och sedan förstöra medlen.
för att ursäkta sig för sin blödighet: “Ja, jag vet det
nog, men jag vet också att det är en vedervärdig syn
att se en karl gråta: derför fick han hackan.“
Ridån är nu nedgången — det skedde den 31 mars —
för den i helsans dagar verksamme mannens och
konstnärens jordiska lefhad. Den stora mängden skall snart
ha glömt hvad han uträttat: nuet har ju sina kraf, och
Då någon
uppmärksam härpå, svarade han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
