Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Johan Erik Rydqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tida kritikers (Gumselii) ord, “vitnar ej blott om fortrolig
bekantskap med briternas poetiska litteratur, utan ock i
allmänhet om en estetisk bildning*, som lifligt och
fördomsfritt hyllar det förträffliga, ehvar och i hvilken skepnad
det finnes“. Sjelfva öfversättningarne förefalla mestadels
goda, stundom likväl kärfva och stela. Den bundna
formen skulle ej heller blifva R:s starka sida.
Bydqvist for visserligen in till ITpsala igen och tog
juris kandidatexamen, samt lät derefter inskrifva sig i
justitierevisionen och Svea Hofrätt, men kanske mera för
“ljuspenningarnes“ skull, än af verklig tanke att der
fortgå, ty hellre än i protokollerna rotade han i det k.
bibliotekets gömmor, då ännu icke lysta af mången
forskares gruflykta, och blef der amanuens 1827. Detta var
ett märkelseår for den ännu unge mannen, ty vid Svenska
Akademiens offentliga sammankomst då i december
månad lönades med andra priset, fastän akademien “utan
inkonseqvens“ kunnat gifva det första, en inlemnad skrift:
uFramfa/rna dagars vittra idrotter i jemfdrehe med samtidens“,
hvar i författare visade sig vara amanuensen Bydqvist,
till hvilken akademiens tillfall ige direktör, Johan Olof
Wallin, uttryckte hennes tillfredsställelse med
täflings-skriften. Akademien kunde väl icke gilla alla de deri
uttalade åsigterna, men gjorde dock “med nöje rättvisa
åt hans sjelfständighet“ och trodde sig i honom “hafva
upptäckt ämnet till en utmärkt konstdomare“. Den
gången träffade areopagens slagruta ej så galet.
I företalet till denna afhandling säger förf., att han
önskat göra den “till en liten pragmatisk historie“ öfver
vitterheteu, “en sammandragen tafla, deruti de förnämsta
bilderna intogos och äudamålsenligt grupperades“, väl
vetande att afhandlingen såsom kritisk “framkallat
kritiken öfver sig sjelf. Visserligen hade det låtit sig göra
att lorsigtigt lotsa sig förbi alla stötestenar och så skrufva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
