Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Johan Erik Rydqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undersökningen, att cn hvar kunnat finna sig skäligen
belåten. Men att vinna popularitet på sådant sätt, är
icke min sak,“ tilläde han stolt och med full riktig
sjelf-känsla. Sjelfständighet i omdöme och i dettas uttalande
var hans devis. Djerft omfattar han här den europeiska
vitterheten i dess skiftande, öden, från dess glansdagar på
Hellas mark, hvarifrån de blida sångmör vända sig till
Koma. ‘‘Flyktingar der, begåfvo de sig till det äldsta
barnahemmet, till solens fosterbygd; men äfven der
bil-toge lagda, tågade de till Spanien och Frankrike. Ett
längre besök egnades sedan åt Italien, der små lustfarter
toretogos emellanåt till England, Spanien och Portugal.
I de gamle Frankernas fädernesland slogo de väna så
upp sitt tjäll och trifdes der både länge och väl; men
när behofvet af en friskare luft omsider begynte spörjas
i de bleknade anletsdragen, styrde de sin kosa åt
Grer-maniens skogar. Men äfven der ville de ej rasta för
alltid, och på Albions ö och i det höga Norden sökte de
sig derför i våra dagar en ny fristad, en ny
tornerings-bana för snillets ridderliga spel.“
Med naturlig förkärlek dröjer han vid detta de nio
mörnas sista besök. Konsten är visserligen allmänneli^
till sitt väsen och har under sina vexlande vistelser städse
behållit dragen af sitt ursprung, men hon har äfven lått
ett tycke af omgifvelsen, ur hvilken hon framstått.
Nordens natur återspeglas derför i Nordens diktning. “Bilder,
som ständigt tyckas ingå i den Nordiska diktningen, äro
ock den ljusa sommarnatten, den hemlighetsfulla
skymningen, det bländande norrskenet, den mjcllhvita snön
och den frusna böljan under det dunkelblå, stjerntindrandc
tastet; äfvenså de omätliga, evigt grönskande barrskogarne,
de strömmande elfvarna, de skyhöga branterna, de djupa
dalarne och dessa gråa bergskedjor, hvilka, såsom man
sagt, likna ett haf i uppror, hvars ofatta vågor plötsligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
