Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Johan Erik Rydqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stelnat. Öfverallt, der icke cn missförstådd beundran for
ett främmande skaplynne förtagit det medfödda, blir man
varse det nordiskt egna; man tror sig ibland nästan
förnimma ljudet af de klingande bjellrorna och knarkningen
mot snön. Slädfarten, skridskolöpningen, midsommarsvakan,
de brinnande tjärtunnorna om juni-natten och
Vralborgsaftonen, — alla vilja spegla fram, dunklare eller klarare.
Man kunde anse mycket af det nordiska skaldarmål för
“snöbollar, kastade på inuserna“, för att tala med skalden/4
I praktfull och varm form är detta för sin tid
ypperliga arbete hållet, hvilket än i dag förtjenade att
allmännare läsas och begrundas;
Hy dq vist stod nu högt inom den litterära ver Iden.
En afton samma år var han jemte några andra idkare
af de glada vetenskaperna bjuden till Franzén, då
kyrkoherde i Klara församling i Stockholm. Man talade här
om önskligheten af en ny och sjelfständig, af allt
“skol-tvång“ oberoende kritisk litteraturtidning, och alla
uppmanade R. att ställa sig i spetsen för en sådan: bistand
skulle icke fattas. På sådana löften är man vid dylika
tillfallen alltid rik. Rydqvist tvekade, men lät slutligen
öfvertala sig och började i Maj följande året utgifva
HeimdaU, hvilken ännu i dag nämnes med stor aktning
och har ett hedersrum bland de många vittra tidskrifter,
som inom våra landamären knoppats, blommat och dött
bort. Målet var “att väcka det allmännas deltagande
och värma för det sköna, glada och tillfredsställande"
samt “att reda begreppen och utbilda omdömet om det i
dessa mål sant förträtfliga“. Men snäft skulle ej måttet
vara, äfven andra ämnen finge behandlas, dock ej —
politik, som ju icke heller kan sägas röra “det sköna,
glada och tillfredsställandet II. skötte här väl kritikens
ferla, men gjorde sig stundom skyldig till onödig
småaktighet och en viss ensidighet, mest framträdande i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
