Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En slant i håfven. Teckning af Sylvia. Med en större illustration efter tafla af K. E. Jansson samt 3:ne teckningar af Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snart bort af en häftig feber, och för några veckor
tillbaka hade fosterfadern följt henne. Hvilken tid! Af
nattvak och sinnesrörelse hade han sjelf insjuknat.
“Ni måste slita er lös några veckor... annan luft
skall göra er återstäld,“ hade husets gamle läkare sagt,
“byt om vistelseort, det är nödvändigt! På det här sättet
tar ni icke öfverlemna er åt ett nedslaget lynne. Kanske
ni tänker resa till er mor?“
Mor!
Det låg en hel revolution i det ordet. Om det varit
läkarens afsigt att ge hans tankar en annan riktning, så
hade detta lyckats. Mor, ja, huru hade han väl kunnat
glömma henne och kojan här! Han hade hittills varit
temligen nöjd med sig sjelf, men på en gång saknade
han denna inre jemnvigt; det var alldeles, som om något
fallit undan honom och som om han störtat ned i en
afgrund af tvifvel öfver sig sjelf. Hans fosterfaders så
ofta upprepade ord, att ett godt samvete är grundvalen
för all glädje, kom i hans tankar och ville icke derifrån
— huru mycket hade han icke att förebrå sig!
Mor! Huru länge sedan var det icke han uttalat det
ordet med tanken på Fia och bygden här. Han talade
med läkaren — måtte blott modern lefva! Denne trodde
så och berättade om de bref, kapten Ahlstedt skrifvit hit,
samt att han visste, att modern varit bosatt på den ort,
der Nikolaus var född. Och nu hade han återfunnit henne.
Huru mycket hade han icke att godtgöra!
Fia bad honom bara vara tyst. Hade hon icke helt
och hållit gifvit bort honom? Det var ju med hennes
fulla medgifvande, som han hade glömt henne. Men hon
var det ju icke, när han nu satt här, och Regina måste
fram för att se hvilken hurtig och vacker gosse hennes
Nikolaus egentligen var, och det föll af sig sjelft, att
bygdefolket skulle råka i förvåning öfver honom. Han
’ ^oogle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
