Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romangriller. Ett utkast af Ernst Lundqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Pin fårska, nyss komna ur Oskar Bergs ugn —
hvad sägs? Men tro inte, att jag efter ett sådant
mottagande skänker bort någonting, nej, jag säljer — du
vet priset. “
Men Doris gjorde en liten vresig min, fastän det
vattnades i hennes mun, dök ned i kofferten med den
sammanlagda klädningen och sade i liknöjd ton :
“Kära Malte, var nu inte så barnslig — vi äro ju
gamla menniskorna. Det vore bättre, om du i stället
för att leka satte dig ned och skret* adresslappar till våra
saker; jag kan inte räcka till för allt.“
“Inte jag heller,“ svarade Malte med munnen full
af mazariner. “Reqvirera en hel stadsbudskår, om du
vill, men tala inte om att man inte har tid att vara litet
uppsluppen en sådan välsignad solskensdag som denna,
när alla ens tankar äro stadda på flygt ut till
björkhagar, hövålmar, bofinksång och aborrställen - och midt
i smekmånaden till! Aldrig ett ord om den saken, hör
du det, gumma! Hvar har du nu dina adresslappar?“
Så utföll det första försöket. Malte tog alltsammans
som ett skämt, ett tillfälligt louderte i följd af brådskan,
en liten molntapp, som skulle blåsa bort för första
som-marfläkt. Han hade också en odräglig mani att ta
allting lätt och lekande. Men vänta bara!
Under hela förden ut till Almviken — så hette
ha-radshöfding Sellmans villa — talade Doris ej ett ord
med sin man. Hon hade fått fatt i en gammal pratsjuk
enkefru, som pinade ihjäl henne med sina beskrifningar
om lille Azors älskvärda egenskaper, sina egna sjukdomar
och all den utsökta uppmärksamhet, hennes förnäma
släg-tingar, baron Y:s och grefve Z:s derunder visat henne.
Doris hörde på med deltagande min och värkande örhinnor,
medan Malte, det odjuret, helt lugnt gick af och an på
däcket och rökte sin cigarr. Han märkte ännu ingenting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
