Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romangriller. Ett utkast af Ernst Lundqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men i längden kunde han ej undgå att se den
förändring, hans lilla hustru undergått. Ty Doris hade lärt
sig sin sista aforism utantill och på fullt allvar föresatt
sig att pröfva om den höll streck, någonting hvarom hon
på förhand var lifligt öfvertygad. Men det gick ej an
att experimentera alltför häftigt i början, då skulle Malte
kanske förstå, att alltsammans var en komedi. Hon
be-gynte så småningom med att litet emellan undandraga
sig hans smekningar, ha brådtcm i hushållet, när han
föreslog båtfärder eller promenader, ge honom kött till
middagen, när han längtade efter fisk, och sitta orörlig
som en bildstod, när han var vid lekfullt lynne och ville,
att hon skulle vara så med. Hela hvardagslifvet fick en
helt annan färg; barnsligheten, de yrande utbrotten af
ömhet, den innerliga förtroligheten, de otaliga små
älskvärda dårskaperna — allt detta hade utbytts mot en lugn
förståndsmässighet. Malte kunde ej längre behandla det
hela en bagatelle. Öppen och rättfram till sin natur, tog
han snart bladet från munnen och sade Doris rent ut,
att hon hade deklinerat alldeles förskräckligt på den sista
tiden, att den lillgamla minen missklädde henne
ohyggligt och att han längtade så innerligt efter att få återse
sin förra lilla glada, barnsliga Doris, som likt en solstråle
förgylt allt, som hon kom nära, till och med hemmets
prosa och småförtret. Hans röst var så varm, då han
sade detta; experimentet hade minsann lyckats rätt bra,
och Doris smålog riktigt triumferande, der hon satt på
trädgårdssoffan och ritade arabesker i sanden med hans
promenadkäpp. Men då han lade sin hand på hennes, försökte
se in i hennes ögon och frågade henne, om hon verkligen
inte höll af honom så mycket som förr, drog hon undan
sin hand, reste sig upp och sadn med en liten gäspning:
“Kära Malte, bli för all del inte sentimental — visst
håller jag af dig, det vet du mycket väl — bråka bara inte.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
