Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romangriller. Ett utkast af Ernst Lundqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon väntade sig, att han skulle svara med nya
patetiska utgjutelser, bli förtviflad, beskylla henne för
kärlekslöshet, vrida händerna och sucka, med ett ord ställa
till en scen, sådan hon läst i romanerna, men hon bedrog
sig. Han bet sig blott i läppen, rynkade ögonbrynen en
sekund, tände derefter en cigarr — de afskyvärda
cigarrerna — och frågade i den lugnaste ton, om posten
kommit. Det var tydligt, att han var sårad: det var ju
alltid något. Visserligen kände Doris litet samvetsqval,
men hon lugnade sig snart med tanken: “Det är ju för
hans eget bästa, ju mera han älskar mig, desto
lyckligare blir han i sitt äktenskap, och — mannens kärlek
ökas ju med qvadraten på afståndet.“
Äfven Malte bytte om taktik. Han begärde aldrig
någonting, tycktes sorgfälligt undvika att vara
efterhängsen eller besvärlig, tog aldrig humör öfver någon nyck,
huru orimlig som helst, utan låtsade sig helt enkelt ej
märka den. Han var alltid vänlig, öppen och
tillmötesgående, men han hade lagt bort alla stormande utbrott
och lät den äkta mannen efterträda älskaren. Han intog
tydligen en afvaktande ställning. Han ville ej tvin a
sig till den kärlek, som ej gafs sjelfmant, icke derför att
han fann sin ställning förödmjukande, utan emedan han
trodde, att detta var på samma gång det finkänsligaste
och det klokaste sättet att gå till väga med en sådan liten
egensinnig varelse som Doris. Hon skulle nog komma
af sig sjelf till sist, om han blott hade tålamod.
Men hans tålamod blef satt på ett hårdt och
långvarigt prof. När Doris såg, att hennes man ej kunde
förmås till någon fortviflan och att de romantiska
uppträdena hotade att helt och hållet uteblifva, vardt hon i
högsta grad misslynt och anförtrodde sig pjelf i en mulen
stund, att hon fatt en fasligt tråkig, omöjlig och prosaisk
menniska till man. Var detta den kärlek, han lofvat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
