Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fågelpar, tecknadt i förbifarten, af Lea. Med 3:ne teckningar af Viktor Andrén - 1. Solskensperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Så der lämpar sig en verklig qvinna efter den
älskades tycken, äfven i småsaker,“ yttrade brudgummen
stolt och lade armen kring sin bruds lif. “Märken väl,
mina herrar, ingen opposition å hennes sida! Denna dygd
bör belönas. Du tycker icke om servisen, min älskling?
Nå väl, du skall aldrig heller dricka ur den mer — och
med ett enda drag af sin väldiga hand sopade han från
bordet och öfver verandans gallerverk minst ett halft
dussin af de dyrbara kopparne, hvilka med ett svagt
klagande ljud splittrades mot stenläggningen der nedanför.
“Det der stöter på öfverdåd, min bror,“ yttrade en
något så när sansad medlem af sällskapet.
“Bah,“ skrattade värden likgiltigt, “en afiar på högst
fem ti kronor! Högre värderar jag min lilla hustrus smak
och eftergifvenhet. Jag hoppas att hon hädanefter skall
% lorstå att hvarje hennes önskan är mig helig. En skål
i botten för min Veronica“ —det var så han älskade att
kalla henne för hennes blåa ögons skull — “och måtte
hon förstå att jag ämnar göra hennes lif vid min sida
till en enda lång, glänsande solskensdag I botten, mitt
herrskap, i botten, och må efter gammal god sed krossas
i spillror de glas, ur hvilka en sådan skål druckits.
Lefve min Yeronica!“
“Lefve fru Veronica. fru Yeronicas skål!“ ljöd det
i alla tonarter, och långt ut åt de grusade gångarne
kastades ett efter annat de vackra slipade glasen, i hvilkas
brustna skärfvor eftermiddagssolen speglade sina
stupande strålar.
“Och nu, mina vänner,“ utropade värden i det han
reste sig och fattade sin unga hustrus hand, “nu litet musik
och en dans på maten!“
En nick åt betjenten, och snart ljöd genom våningen
de klara men enformiga tonerna af ett “sjelfspelande piano“,
efter hvilka hela sällskapet, med brudparet i spetsen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
