Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fågelpar, tecknadt i förbifarten, af Lea. Med 3:ne teckningar af Viktor Andrén - 2. Stora utförsbacken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skurbalja om en ’skänk med spegeluppsats’. Väggarne
äro mörkt flottiga, och den halta soflan företer en
be-dröflig anblick med sitt hål i sitsen, ur hvilket nöthåret
nyfiket tittar ut. De tre stolarne äro i skarp opposition
till hvarandra, beträffande farg, form och öfverdrag, och
öfverensstämma endast i ett, dyster skröplighet.
Att vi återfinna vårt äkta par här, är emellertid till
största^ delen vårt eget fel. Yi borde sökt dem strax de
kommo upp till hufvudstaden. De bebodde då tre ganska
ståtliga rum på Kung Carls annex, nekade sig ingen
be-qvämlighet och intogo sina fyra rätter hvarje middag.
Toaletten var ännu oklanderlig, tack vare en del
småsaker som man “räddat" undan det stora skeppsbrottet,
och brukspatronens vårdslösa sätt mot betjeningen stälde
honom högt i dennas aktning. “Det gäller att hålla sig
uppe, nu mer än någonsin,“ sade han till sin lilla
Veronica, som allt för ofta nedlät sig till en viss borgerlig
vänlighet. Tiden blef dock unga frun lång, då hennes
Richard om förmiddagarne var ute och “planerade“ (han
borde sagt flanerade), och hon ledsnade att i de stora
speglarne betrakta sin lilla näpna fågelfysionomi, som
onekligen bleknat en smula. Men när då hennes Richard,
fortfarande hennes afgud, kom hem till middagen och
berättade att det “var icke utan att han hade något i
kikaren“; när han med högburet hufvud forde henne till
table-d’hoten, eller med magnifik hållning tog plats vid
hennes sida om aftnarne å kungl. teaterns parkett, då
var hon åter lycklig och glad, likt ett barn som sluppit
ifrån sin lexa, och hon grät eller skrattade med artisterna
på scenen så hjertligt som om den verlden varit den
enda i hvilken hon någonsin lefvat.
Men, som sagdt, dessa sötebrödsdagar togo ett slut, då
värden hade den oförskämdheten att efter en månad
presentera sin räkning. Om och huru denna blef liqviderad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
