Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fågelpar, tecknadt i förbifarten, af Lea. Med 3:ne teckningar af Viktor Andrén - 2. Stora utförsbacken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
må vara osagdt; allt nog att brukspatronen lemnade
hotellet med vida mindre glans än han kommit dit. Man
hyrde nu två rum med fotogenkök, ty “det der fördömda
värdshuslifvet ledsnar man på i längden“, förklarade
brukspatronen helt husligt för en “vän“, som han
lyckades anfäkta och få ett litet ficklån af, och nu började en
fågeltillvaro, ett lif för dagen, som för hvarje ordentlig
menniska skulle varit olidligt, men som för vårt
gökherrskap icke var utan sitt behag. Ena gången åt man
en Ilasselbacksmiddag på ett par örhängen, som på det
hela taget “var en sakramenskad lyx som man godt
kunde undvara“; den andra åt man ingen middag alls.
På måndagen vandrade sommarhabiten till assistansen
och på tisdagen satt man på dramatiskan och njöt af “en
fattig ung mans äfventyr“. Dess emellan fick man “vigga“.
Så länge rocken icke var luggsliten och linnet hvitt och
blankt, kunde man ännu visa sig ute och “göra affarer“,
d. v. 8. upptaga större eller mindre lån af någon gammal
vän, som till sin egen olycka kom i ens farvatten ... Vid
sådana tillfallen var lilla fru Yeronica ännu lika lycklig
som förr. Blott en gång hade hennes samvete oroat
henne, och hon hade då blygt frågat sin man: “men
Richard, kan det vara rätt att så der oupphörligt låna,
utan utsigt att kunna betala? Lefva vi ej då egentligen
på andras tillgångar; är det ej detsamma som att...
att...?“
“Hvem f-n har sagt att inte jag tänker betala en
gång — om jag blir rik?“ lugnade henne brukspatronen,
i det han serverade henne en präktig drufklase som han
medfört hem. “För resten, mitt barn, kan ingen stiga
fram och säga att jag> Richard Usell, ruinerat någon
fattig. Medintressenterna i mina företag voro alla
förmögna, och det stod ju i deras fria val att gå in i
affa-ren eller icke, liksom det än i dag är en väns ensak om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
