Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fågelpar, tecknadt i förbifarten, af Lea. Med 3:ne teckningar af Viktor Andrén - 2. Stora utförsbacken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taga ett l från den skräflan, då han tagit många tusen
kronor från andra ...?“
Höstmörkret föll tidigt på genom den trånga
kammarens smutsiga fönster. Veronica satt der inne vid en
dunkel lampa, skref emellanåt och torkade emellanåt bort
en tår, för det den ej skulle falla på papperet. I morgon
skulle hyran ut, och det fans ej två kronor i kassan.
Hon måste skynda sig att fa färdigt innan Richard kom
hem, ty han kunde göra som en gång förut i ett anfall
af ädel vrede: kasta hela “det fördömda trälarbetet“ i
kakelugnen, och hvarmed skulle hon sedan förtjena en
styfver? För honom var en sådan sysselsättning ovärdig,
det insåg hon nog, men för henne.. . många dagar hade
funnits, då han, upptagen af sina ständiga ’affarer’ ute,
glömt att hans Veronica satt hemma, utan en matbit,
utan ett öre. Då var det ändå något, att kunna springa
öfver till mjölkmagasinet och få sig ett mandelbröd och
ett glas skummad mjölk ...
Det ’ramlade’ i trappan.
“Gode Gud, det är Richard,“ mumlade Veronica,
kastade hastigt ned renskrifningen i lådan och öppnade
för sin man.
“Så du ser ut!“ var hennes första häpna ord, då
den forne eleganten girade in med hatten på sned,
trasigt skjortbröst och till hälften afrifven rockkrage.
“Ser ut, ser u-hut? Så som jag förmodar a-hatt en
hjelte bör se ut efter stri-hiden... Det var på “Gyllne
bägaren“, ser du, dit jag ibland måste gå — hå, för att
— bäh! — för att inle-heda affarer. Alborg, det nötet,
var också der; allt hyggligt folk är der... Så säger han
(drag af mig stö-höfveln!) någonting om att vi voro ett
ra-hackarfölje, som bara lå-hånade — och så der. Bums,
ö-hölbuteljen i hans planet, förstår du... Krick, ränner
han gaffeln genom mitt skjo-hortbröst... de der fördömda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
