- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1882 /
46

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fågelpar, tecknadt i förbifarten, af Lea. Med 3:ne teckningar af Viktor Andrén - 2. Stora utförsbacken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pappersbrösten hålla då aldrig heller ... och så var det
fu-hull batalj. Men jag retirerade i tid, ser du, för jag
vädrade poli-hisen, och en gentleman utsätter sig inte
för den, inte ... Men den sku-hurkens sidenparaply tog
jag med mig ... den ska vi äta opp i morgon, gu-humman
min... En sådan grobian gå med sidenparaply? åh nej,
inte så länge Richard Usell spelar “De-ux-ex-machina..

“Hör på, Yeronica lilla, jag har något i ki-hikaren,
du... hvad säger du om det? Snart slut med
prö-höfvo-tiden, och då är det vi som stoltsera... Hyresvärden,
sa du? Han är inte värd en ta-hanke. Kommer han,
så slår jag honom i hufvudet med Alborgs paraply...
“Dux-wc“ — du förstår —“ och med en bred gäspning
sjönk gentlemannen ned i soffans ena hörn och somnade.

Yeronica betraktade honom med kärlekens innerliga
medlidande. Motgångarna ha krossat honom, hviskade
hon, annars skulle han än i dag varit den samme stolte,
ädle Richard, som en gång önskade göra mitt lif vid sin
sida till en enda lång solskensdag. Ack, det är icke
hans fel att så icke blef! Men hvad som än må hafva
förändrat sig, min kärlek har det icke, — och sakta som
när en moder bäddar åt sitt trötta barn, sköt hon en
kudde under den sofvandes hufvud, lade upp hans fotter
i soffan och bredde öfver honom det enda täcket,
hvar-efter hon satte undan det stulna paraplyet, i akt och
mening att återställa det följande dagen.

Hon skrufvade vidare upp lampan, drog en djup suck
och framtog ur skrifbordslådan sitt nedlagda arbete.

Denna natts ansträngning under köld och fasta,
tillsammans med många föregående nätters och dagars, lade
lilla Yeronica på sjukbädden. Hennes man kunde eller
ville icke tro att det var någon fara; nu som förr
ströf-vade han omkring från morgon till qväll ’i aflarer’, kom
oftast hem med “något i kikaren“, hvilket för ett ögon-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:19:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1882/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free