Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Fryxell. Minnesteckning af Otto Sjögren. Med porträtt af Anders Fryxell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan Fryxell tillträdt Sunne pastorat 1836 börjar
åter ett nytt skede af hans historiska författarskap.
Skol-göromål upptogo ej mera hans tid; äfven från
pastoralvården fick han ofta och länge tjenstledighet. Han hade
ock, tack vare förnyade reseanslag och större ekonomiskt
oberoende, tillfälle att anlita förut obegagnade inhemska
och utländska arkiv. Arbetet växte så till ett på
sjelf-ständig forskning och uppfattning grundadt historieverk.
Så utkom, åren 1838—42, Kristinas och Axel
Oxen-stjernas historia i 4 delar. Fryxell trädde här fram som
målsman för en uppfattning, alldeles motsatt Geijers. För
den senare, hvilken hufvudsakligen grundat sin
framställning på krönikorna och riksregistraturet, blef “svenska
folkets historia dess konungars"; samhället var för honom
i ett tillstånd af död och oreda, der ej konungen skapade
lif och ordning. Fryxell deremot, som gjort till sin
uppgift att följa och afskildra enskildheterna af tidehvarfvets
brokiga lif såg detta röra sig i banor, som kunde falla
både utom och inom konungadömets sfer. Onekligt var
väl också, att just under ifrågavarande tidehvarf den
lättsinniga, sjelfviska Kristina var en klen representant
för det lifgifvande, ordnande konungadömet, under det
aristokratien i Axel Oxenstjernas och de store
härförar-nes personer framvisade obestridliga ljussidor i bjärt
af-vexling med skuggorna. År 1843 utgaf Fryxell äfven
Kwrl X Gustafs historia, i två delar; kanhända tecknar
han här med någon förkärlek skuggdragen hos konungen
och ljuspartien hos aristokratien.
Geijer var ej van att få motsägelse, minst af
skol-magistrar. I sina “Tre föreläsningar“ aflardade han
Fryxell med några korta, bjudande domslut, utan att ens
nämna hans namn. Han ogillade, att Kristina “af svenska
historieskrifvare blifvit hårdt behandlad“, samt
dekreterade: “Hon är bättre, än hon synes; man kan ej säga
det samma om den aristokratiska faktion, ur hvars hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
