Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Fryxell. Minnesteckning af Otto Sjögren. Med porträtt af Anders Fryxell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon i sjelfva verket ryckt Sveriges spira för att trycka
den i en starkare hand än hennes egen.“ Att Fryxell
härpå vågade svara, betraktades på sin tid nästan som
en insubordination. Han vågade det dock genom sin, i
flere fall ganska märkliga skrift om ‘‘aristokratfördömandtt
i svenska historien“, hvilken skrift gick ut på att visa, att
just “aristokraterna äro bättre, än de synas“. Skriften
betraktades från högprofessorligt håll nästan som en
pamflett, och Geijer ämnade i början ej svara på den. Då
han slutligen gjorde det (1846), skedde det i öfverlägsen
ton, med täta anspelningar på Fryxells föregående
verksamhet som skollärare och med ideliga påminnelser, att
han, oförmögen att finna händelsernas filosofiska
sammanhang, egentligen blott rör sig i “vår historias intressanta
partikulariteter“. Riksregistraturens rang som de
förnämsta bland källor framhålles också; “det är möjligt“,
yttras förnämt, “att jag begagnat dessa källor för litet;
sannolikare är, att hr F. begagnat sina för mycket“. I
ett “återsvar till prof. E. G. Geijer“ framhöll Fryxell,
och det rätt skarpt, att han ännu ej var vederlagd.
Ridd er sk ap et och adeln, som menade, att han uppträdt
som sakförare för ståndet mot de ofrälse, gaf honom
lid-darhusmedaljen med kung Fredriks bild uppå. Det var
en missuppfattning af ståndet; Fryxell hade väl försvarat
en del forna aristokraters personer och syften, men icke
då, och än tydligare icke framdeles, förde han några
klassintressens talan.
Med stor utförlighet behandlade han Karl XLs
historia, hvilken utkom i 6 delar åren 1846—54. Ett
undseende för förmyndarstyrelsen, en stark skugga öfver
reduktionens historia och erkännandets ljus öfver de
obestridliga förtjensterna i den inre styrelsen utmärkte detta
arbete. Särskildt märkte man, huru häfdatecknarens hjerta
slog varmt för den allmoge, bland hvilken han nu sedan
flere år lefvat och verkat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
