Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Wilhelm Scholander. Minnesteckning af Claes Lundin. Med porträtt af Scholander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
praktiska utöfningen af byggnadskonsten samt grep gerna
till murslefyen, arbetade tre somrar som mnrarlärling i
Stockholm och antogs 1835 till gesäll. Från samma
murartid hade han många minnen och visade äfven under
senare år på ett och annat hus, om hvars uppförande
han varit med.
Redan innan han vann utmärkelsen att promoveras
till gesäll, hade han inom akademien fått en annan
uppmuntran: den Meijerska medaljen, hvilken snart följdes
af andra belöningar. Han antogs till konduktör vid
slottsbyggnaden, inskrefs som extra konduktör vid
öfver-intendentsembetet och i stadens byggnadskontor, kallades
till agrée vid konstakademien och fick slutligen
stipendium till studieresa i främmande land under tre år.
Till landen med de rika konstförhållandena hade
ynglingen länge trängtat. Nu, 1841, fick han sin
läng-tån uppfyld och anträdde med glad håg sin studieresa.
Han skyndade till Paris och stannade der under träget
arbete i nära två år, en tid som alltid blef honom kär
och till hvars minnen han i sina samtal ofta återkom.
Studieåren i Paris voro för Scholanders utveckling af
stor betydelse. Han lemnade också många vänner der,
och ännu långt efter hans lärotid hågkommo dessa
vänner honom med den största aktning och den varmaste
tillgifvenhet.
Från Paris gick färden till Italien. Han uppehöll
sig länge i Roma, länge, men efter hans egen
uppfattning dock icke tillräckligt. Han besökte Napoli och
sträckte sin färd till Sicilien. I ungdomlig hänförelse
fråssade han af konsten i skönhetens land. Italiens
konstskatter erhöllo i den rikt begåfvade svensken ej blott en
liflig beundrare, utan ock snart en fullt sakförståndig
betraktare, som genomträngdes af deras skönhet och
förstod att uppskatta dem. Mer kanske än de flesta andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
