Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Vilhelm Snellman. Minnesteckning af H. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Universitetet var nu icke längre i Åbo. Det var i
Finlands hufvudstad, Snellman lefde och verkade som
lärare i skolor och för studentkandidater, som
fakultets-notarie, som kurator, som filosofisk studieidkare. Äfven
på andra områden hade han gjort sin begåfning känd.
Akademiska konsistorium följde endast den allmänna
rösten, då det gaf Snellman ett “literärt årsunderstöd“.
Men en längtan följde honom genom alla hans
sträf-vanden, den, att få återse sitt barndomshem. Så filosof
han var, kunde han ej tänka på barndomsminnena
annorlunda, än som sjömansgossen tänkt på dem, som
skolynglingen längtat till dem. Efter tjugufyra år fick han
njuta återseendets glädje — “som hos mig satte hvarje
fiber i darrning, der jag stod lutad mot relingen af ett
ångfartyg, som med raska vingslag gick upp för
Stockholms ström“ — så bekänner han sjelf i de skildringar
han lemnat. “Var det väl underligt/* fortsätter han,
“att Stockholms åsyn mer än vanligt upprörde en själ,
som i lifvets bråk och strid haft föga tid och ro att
låta milda intryck råda.“ Det blef också dessa intryck
förbehållet, att af den “kantiga individualiteten“ dana
den behaglige skriftställare, hvars penna målat “taflor i
Terburgs manér“ och i täflan med Almqvist en “tafla
ur lifvet“. Alla dessa taflor visa oss Stockholm. De
förra, som den senare, skildra kärleken.
Ungdomsbe-kantskapernas öden spela i bakgrunden af de förra,
striden mot tidsförvillelserna har alstrat den senare. I
“Fyra äktenskap" har Snellman velat teckna och jemföra
konflikterna i äktenskap, ingångna af kärlek, som ej
håller profvet, med dem, i hvilka kärleken från början icke
varit med — så tyckes man åtminstone kunna sluta af
första delen, “Kärlek och Kärlek“, ty andra delen blef
aldrig af. I Bet gar an. Fortsättning tager Snellman
vid, der Almqvist slutat, låter Almqvists “det-går-an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
