Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Vilhelm Snellman. Minnesteckning af H. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betonade han ytterligare i en särskild skrift “Om det
akademiska studium“ (Stockholm, 1840). Det som brister
mängden, säger Snellman, är öfvertygelse. “Universitetet
är en skola, vetandet en lexa och sedlighet konsten
att taga sig fram här i ver iden. “
Det var ingen mild stämning, som häri gaf sig luft,
men det var en ärlig. Hade han blifvit manad till strid,
ville han ock strida, men ej för sin egen person*— nej,
högre, ädlare var hans mål. “Endast de män hafva
inverkat på sin tid, hvilka begripit den, och att begripa
den är att verksamt deltaga uti det, hvaraf den
upp-röres.“
Sådan var den hegelske filosofens, den svenske
skriftställarens åsigt, och denna åsigt skulle snart varda
hans eget program. Men ännu voro ej lär- och
vandringsåren till rygga. Under ett år bereste han den tyska
kontinenten, egnade studier åt taflegallerier, åt natur
och folk, åt samlifvet i städer och landsbygd, åt
univer-sitetslifvet, åt filosofien. 1 Tubingen utgaf han (1841)
en tysk skrift om personlighetsidéens spekulativa
utveckling, i Stockholm (1842) en underhållande
reseskildring, Tyskland, och ett stort filosofiskt arbete, Läran
om Staten. Och dermed sade han förberedelserna farväl.
I eget land, för eget folk ville han nu verka.
Universiteten såväl i Sverige som Finland hade
denna tid föga lust att räkna Snellman, den fredstöraren,
ibland sina lärofäder, och särskildt vid det finska var
han föga väl sedd af flertalet bland desse. Lugnet skulle
herrska i kejsar Nicolai stater, ingalunda finge
akademi-staten i Helsingfors göra något undantag. Snellman
visste det, och sökte sig en plats som skolrektor i
Kuo-pio, långt åt norden. Han kom dit 1843. Men tyst
var han icke länge. Med 1844 trädde han in på det
offentliga ordets arena, såsom utgifvare af veckotidningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
