Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - «Röslein«. Berättelse af Mathilda Koos. Med 2:ne teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Jo," fortfor den gamle, "han grät länge i mina
armar. Stackars Mathias, han var sig icke lik sedan vi
kommo ut i kriget, afskedet från hans fästmö hade tagit
honom så djupt! Emellertid började nu slaget. Det
gick hett till, rund t omkring föllo mina kamrater och
mitt folk. Ryssarne trängde allt mer och mer på oss.
Jag såg mig emellanåt om efter Mathias, men i
krutröken och kanondundret och med blodet, som stänkte
mig i ögonen, kunde jag ej upptäcka honom. Vi stredo
tappert, men vi voro för svaga, öfvermakten segrade;
vid dagens slut voro vi slagna och spillrorna af hären
störtade i vild flykt inåt landet. Jag var sårad i benet
och halft medvetslös af smärta och blodsförlust; två
soldater togo hand om mig och förde mig till närmaste
lasarett, der jag fick nödig vård. Här träffade jag äfven
Mathias. Hans ena arm, den venstra, var bortskjuten,
och han låg der nu, blek och stympad ända upp till
axeln. Då han fick se mig, smålog han vemodigt, tryckte
min hand och bad att återfå ringen, som han lemnat
mig på morgonen före sista slaget. Jag gaf honom den
och han betraktade den en stund tigande. "Här finnes
icke mera något finger att sätta den på," sade han
slutligen dystert, "dess egarinna skall derför återfordra den."
Jag försökte trösta och upplifva honom, men det gick
ej, han svarade mig att han var säker på, att hon ej
ville ha till man en sådan fattig, eländig invalid som
han. Så kommo vi hem, kriget var förbi och fred blef
sluten. En usel fred var det och i fåvitsko hade vi
offrat lif och lemmar! Det var kungen, min flicka
lilla, som genom sin dumhet bragte landet i förderf!
Dn har inte hunnit så långt ännu i historien, men när
du kommer dit skall du fa se hvilken stackare till kung
han var! Nå, när vi hade varit hemma en månad for
jag för att helsa på Mathias, som bodde två mil från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
