Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - «Röslein«. Berättelse af Mathilda Koos. Med 2:ne teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilla Greta hade lockat farbrodern att berätta den
sorgliga historien, gubben hade öfverleinnat sig åt sina
minnen, Greta hade suttit tyst och hört på, njutande af alla
de tårar, som samlades i hennes hjerta, ända tills
ögonblicket kom, då hon fick gråta ut, gråta sig riktigt mätt
af smärta och medlidande.
“Gråt inte, lilla Greta,“ tröstade gubben och smekte
och kysste henne och torkade tårarne med sin blårutiga
bomullsnäsduk. “Gråt inte, stumpan min, det var kanske
inte så bedröfligt, Mathias fick nog en annan tastmö
med tiden... Ack, jag gamle tok, som gör henne så
ledsen! Yet jag inte hvilket litet ömt hjerta hon har?
Aldrig mera skall hon få höra så sorgliga saker...“
Nu kom “pappa“, lilla Gretas far, som satt i rummet
bredvid och lade patience, också ut i salen för att trösta.
Och så stodo de begge gubbame der, ifriga och
upprörda, och jollrade med den lilla flickan, ända tills hon
slutligen började småle och lät pappa och farbror bära
sig in i förmaket. Här voro två ljus tända i den lilla
messingskronan i taket och stekta äpplen stodo och
rykte på bordet. Sedan fick Greta spela räf med
farbror Johan och när då farbror gång på gång miste alla
sina får och tog upp sin näsduk och låtsade gråta af
förtrytelse, då skrattade lilla Greta lika fullt som hon
nyss gråtit — för hon visste att farbror bara “låtsgrät“,
tilläde hon och kröp upp i hans knä och tittade under
näsduken in i hans skälmska, hjertegoda ögon. — —
Greta hade nyss fyllt åtta år och hennes far var
öfver sjuttio. Gubbame Biilow tillhörde en gammal,
kämpastark tysk slägt, som var känd för sin både
moraliska och fysiska kraft och sitt totala oberoende af detta
lifvets beqvämligheter. Ingen kunde någonsin erinra
sig att en Biilow varit sjuk och så långt man mindes
tillbaka blefvo alltid de manliga medlemmarne af slägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
