Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - «Röslein«. Berättelse af Mathilda Koos. Med 2:ne teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minst åttio år gamla, och ofta nittio, hundra, ja till och
med öfver hundra.
Gretas far var öfver sextio år då han gifte sig med
en ung, vacker flicka från en af granngårdarne. Man
hade här i trakten åtskilligt prat om detta giftermål
och den stackars gubben blef föremål för både skämt
och ovilja från de unge herrarne, hvilka ej förläto honom
att han lyckats fanga en så vacker och ung hustru.
Emellertid stälde man detta giftermål i sammanhang
med ett annat, en ung godsegares, som varit en af fru
Biilows ifrigaste beundrare, men som till allas
öfverrask-ning helt plötsligt slog om och förlofvade sig på annat
håll, — och i denna sammanställning hade man nog icke
så orätt. Det hör till de mera egendomliga psykologiska
företeelserna, att då qvinnan icke far tillhöra den man
hon älskar, söker hon att hämnas på honom, på ödet,
på sig sjelf, på Gud vet hvad, genom att med berådt
mod gifva sig åt en annan.
Huruvida fru Biilow var lycklig i sitt äktenskap
eller ej, det visste ingen. Hon såg god och mild ut
och älskade sitt hem och sina underhafvande, hvilka
också dyrkade henne tillbaka. Två barn skänkte hon
sin man, en gosse, Carl-x^xel, som han kallades efter
fadern, och en flicka, lilla Greta. Men efter Gretas
födelse, som inträffade på högsommaren, började hon blifva
klen, vintern med dess köld och arbete försvagade henne
ännu mera, och fram emot våren fick den stackars
gubben följa sin vackra, tjugufemåriga hustru till grafven.
Hans sorg var djup och bitter. Det var så tomt,
så ödsligt i hemmet, och åsynen af de små moderlösa
skar honom i hjertat. Så hade han också det tunga och
för honom främmande ansvaret att uppfostra dem, och
han kände sig aldeles hjelplös vid tanken derpå.
Men farbror Johan uppmuntrade honom och bistod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
