- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1884 /
148

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synderskan och Oratoriet Skapelsen. Berättelse af Amalia Fahlstedt. Med en teckning af V. Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

löst på toaletten. Slutligen var hon klädd utan
grannlåt med ett svart flor för ansigtet, men en lyx-röjande
doft kring sig. Strax efter rullade vagnen fram. Damen
svepte med några steg genom rummet, knapphändigt
nickande åt den gamla, som ej vågade fråga, när hon
kunde vänta henne tillbaka.

Kusken frågade i en ton, som yppade, att han
brukade fa drickspengar, hvart han skulle köra. . Han fick
vänta en stund på svar.

“Stora promenaden,“ ljöd det slutligen.

När ronden var fullbordad, blef kusken befald att
köra samma väg en gång till. Han körde nu
långsammare och tittade till höger och venster, om någon skulle
tillstöta. Ingen syntes dock till, och damen satt långt
inne i vagnshörnet med armarne korslagda i knäet,
tydligen utan att vänta någon.

Hjulen stötte mot gatstenarne. Den andra ronden
var gjord. Oväntadt stannade vagnen. Den åkande stack
ut hufvudét Man befann sig utanför en
kyrkogårdsport, der gatan spärrades af vagnar.

“Hvad är det?“ frågade damen.

“Det är konsert i kyrkan i qväll. “

“Vänta, jag stannar här!“

Kusken öppnade dörren, fick drickspengar och
frågade i en aktningsfull ton, om han skulle hemta.

“Nej, jag går hem,“ blef svaret.

Qvinnan såg sig nu omkring med en viss tvekan.
Slutligen följde hon folkströmmen med ett utseende,
som om hon hela dagen varit besluten att gå dit. I
förstugan tillvexlade hon sig ett rödt papper och en
tunn bok.

Vid inträdet strömmade värme och rikligt ljus henne
behagligt till mötes, men hon ryckte till litet, då hon
såg det djupt svartklädda koret. Emellertid trängde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:19:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1884/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free