Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synderskan och Oratoriet Skapelsen. Berättelse af Amalia Fahlstedt. Med en teckning af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon sig fram med en hop menniskor, som sökte de främre
platserna. Hon stannade med en bestämd uppsyn
utanför en bänk, der plats tydligen kunde finnas, och
slutligen makade sig ett medelålders fruntimmer efter en
skarp blick mera sorgfälligt än vänligt undan.
Den unga qvinnan deremot, som vi följa, öppnade
sin bok och såg mekaniskt i den; men snart irrade
hennes blickar omkring utan mål. De följde gaslågorna upp
till randen af kupolen, utefter kanten på läktarne, fram
till koret, der en sol brann; ned igen till de lågt
sittande stakarne. Slutligen stannade de med en viss
uppmärksamhet vid ett par, som satt i bänken midt öfver
gången. Det var en gammal ful herre med ring på
fingret, hvilken slösade samtal och vänliga leenden på en
ung, likgiltigt blickande qvinna; hon hade två ringar
och läste i samma bok som han.
Under tiden hade en mängd högtidsklädda herrar
inkommit och stigit upp på en estrad i koret,
medförande noter och instrument, dem de stämde och bråkade
med. En herdedrill klingade från en rentonig flöjt, men
genast brummade en djup ton ur basfiolen: Barn, tänk
på lifvets allvar! Men han nedtystades i sin tur af en
valdthornstöt, i hvars släptåg en mängd knubbiga
amo-riner framdansade ur triangeln. Tyst, tjufpojkar!
klämtade pukan i bakgrunden. Då opponerade sig en spenslig
fiolsträng. Men han var i målbrottet, och medan han
ifrigt harskade sig, blef det ett allmänt oväsen. Bena
och falska toner läto höra sig om hvarandra. Ur
sorlet framträdde stundom ett stycke musik med mening
och god ton i. Men så kommo från ett annat håll några
lika rena löpningar, ehuru i en annan tonart. Då
förstod man icke hvarann, stämde icke, och så blef det
ett brutet förhållande; något mindre än harmoni, något
mer än kaos, något helt jordiskt. Slutligen hördes en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
