Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En smålänning. Berättelse af Gustaf af Geijerstam. Med 2:ne teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja, det har hjelpt mig fram verlden det, ska jag
säga. Smålänningen har alltid setat i mig, och den
sitter för resten i mig än. För jag har alltid förstått
att reda mig i de allra kinkigaste förhållanden, och
kan man inte det, då kommer man inte långt. Och så
har jag alltid varit glad och hurtig till lynnet i
sällskap med andra menniskor. När jag är ensam, kan
jag vara alldeles som förtviflad ibland, men bara jag
kommer ut med andra, är det, som om det blåste bort.
Och derför tycka alla menniskor, att jag är en så’n
glad och lifvad själ. Och börjar man en gång att bli
ansedd för det, så är man tvungen och hålla på. Nåja,
min barndom var just inte någonting märkvärdigt. Jag
gick hemma och hjelpte te med litet af hvarje och gjorde
ett par dagsverken på herrgårn ibland. Det är för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
