Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När natten kommer. Skizz af Georg Nordensvan. Med en teckning af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättat. Hvad fjenade det då till att han kommit hit?
Var detta bestämdt på förhand?
Dumheter! Inte var han utvald att dö. Alla
menniskor bära inom sig möjligheten till att lefva och
möjligheten till att dö. Han hade varit oförsigtig, hade
förkylt sig — det var ingenting att anklaga ödet för, det
var nu gjordt och kunde inte ändras.
Hans bröst var angripet, det var allt samman. Och
naturlagarna äro så följdriktiga, så fördömdt följdriktiga.
Var allting slut nu? Han skulle ge safter åt säd,
som menniskor skulle äta upp och bli feta, medan han
sjelf blef till intet. Till alls intet. Ligga i jorden, qväfd
af jorden, i en kista.
Han kom ihåg en gång på operan. Han satt på
fjerde raden, musikälskarnes plats. Man gaf Mefistofeles.
När Gretchen sjöng om sin mors grafplats: “Der som
gräset grönskar tätast..då hörde han en hes pojke
i sin närhet hviska till kamraten: "Der ska han lägga
gumman, förstår du ..
Han skrattade nervöst häftigt åt det der minnet.
Han kunde alls inte tänka så som han borde. Alla
möjliga små drag kommo för honom, gamla anekdoter,
vitzar, dumheter. Alldeles som när man är nära att
somna, men hör röster och åter genomlefver en mängd
flydda stunder, dem man längesedan glömt bort.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
