Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett minne. Skizz af Math. Roos. Med 2:ne teckningar af Ottilia Adelborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lugn och bedja, — men hon kunde ej — alla hennes
tankar och känslor voro med en idiotisk envishet fasta
vid en enda föreställning: att dörren skulle öppnas och
madam Storms välkända, buttra ansigte synas deri.
Plötsligen störtade hon upp, och öfver det stackars
förskrämda ansigtet flög ett skimmer, som om ett jus
fallit derpå. Hon tyckte sig höra steg ute på gatan,
långa, tunga steg — — det måste vara madamen —
— o, då kunde hon ännu hinna — — klockan var
icke mera än en qvart öfver tio — — skriftermålet
hade knappast börjat...
Medan dessa tankar brusade omkring i hennes
hjerna, rusade hon genom trädgården och slog häftigt
upp porten till gatan. Men det var icke madam Storm,
som kom, blott en gammal gatsoperska, hvilken gick
förbi med trötta, långsamma steg, liksom hade hon
släpat hela veckans arbete efter sig.
Den förhoppning Amanda känt, och som för ett
ögonblick likasom höjt henne öfver sig sjelf och spänt
hennes af oro skälfvande lemmar, föll sönder och
lem-nade henne ihopsjunken och slapp som en trasa. Hon
kunde icke gråta, då och då stego henne tårarne i
ögonen, der hon stod och stirrade ut i solskenet, men
det var som om den förtärande oron genast sugit upp
dem.
Långsamt och med nedböjdt hufvud återvände hon
till stugan. Unge Storm var uppsluppen på
söndagsmorgonen och ville roas litet. Amanda böijade leka
med honom, — skrattade ett nervöst, fånigt skratt, och
pratade meningslösa, jollrande ord, i hvilka hon grep
tag och hvilka hon uttalade, utan att sjelf veta af det.
Ibland gjorde hon medvetslösa, löjliga rörelser, satt
långa stunder och klappade taktmessigt den lille pojkens
hand, oupphörligt upprepande samma ord, medan alla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
