Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett minne. Skizz af Math. Roos. Med 2:ne teckningar af Ottilia Adelborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes sinnen och tankar, spända ända till det yttersta,
kretsade omkring föremålet för hennes väntan. Ibland
såg hon på klockan med en skrämd blick, — minuterna
gingo så ängslande fort, och ändå föll hvar och en af
dem öfver henne så het, så full, som en droppe bly. ..
Ett par gånger for det igenom henne en frestelse att
springa sin väg och lemna pojken åt sitt öde. Men hon
vågade ej, — föreställningen om allt hvad som kunde
hända, om krossade lemmar och sönderslagna möbler,
drog som en skräcksyn genom hennes uppjagade fantasi.
Och så satt hon stilla och lät den ena qvarten
efter den andra gå. Så småningom började» väntans
ångest att domna af; hon insåg att det snart var för
sent, att skriftermålet nästan måste vara öfver, och att
hon ingenting mera hade att oroa sig för. Det var bara
att gråta och sörja, — men det skulle hon också göra
så länge hon lefde. Aldrig — aldrig skulle hon glömma!
Och på samma gång kom det öfver henne en underlig
känsla af bitterhet, — af hat — som hon aldrig förr
känt, — ett begär att få uppresa sig och slå någon.
Då klockan var tre qvart på elfva, hörde hon ånyo
steg derute, hvilka påminde om madam Storm. En
glimt af hopp flög öfver hennes ansigte, men hon satt
orörlig q var på golfvet bredvid pojken, lyssnande med
återhållen andedrägt. Denna gång var det mycket
rigtigt madamen, som kom in, röd och varm och
ursinnig på den unga flickan, hvilkens åsyn uppväckte
någonting likt samvetsqval hos madamen, då hon såg hur
mycket klockan var.
“0 madam!“ ropade Amanda, i det hon rusade upp
och sammanknäpte händerna. “Hur kunde madam dröja
så länge — skriftermålet var ju tio, — och jag vågade
ej gå ifrån gossen!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
