Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett minne. Skizz af Math. Roos. Med 2:ne teckningar af Ottilia Adelborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nå, om det är så brådtom, är det väl inte värd t
att stå och öda tiden med ovett, utan laga sig i väg
så fort som möjligt,“ var madamens mera praktiska än
finkänsliga svar.
Amanda lät ej säga sig två gånger. Hon tog sin
psalmbok och sina vantar och störtade ut med en sådan
fart, att hon ej ens hann stänga dörren efter sig.
Utkommen på gatan nästan flög hon fram. Röda
fläckar brände som foberrodnad på hennes bleka, magra
kinder; den snäfva klädningen svepte sig kring benen,
så att de knotiga knäskålarne aftecknade sig deremot,
hennes fotter snubblade på de kullriga gatstenarne, det*
insjunkna bröstet flämtade, kort och hastigt som i
andnöd, — men framåt ilade hon, utan att stanna en
sekund, utför hela den långa, soliga gatan, ända tills
hon kom till en trappa, som ifrån den så kallade
kyrkbacken, — höjden ofvanför kyrkan, — ledde dit ned.
Då hejdade hon sig ett ögonblick, — tryckte
händerna, först mot tinningarne, så mot bröstet, drog ett
par djupa andetag, liksom för att ej qväfvas — och ilade
så utför trappan med en fart, som kom henne att nästan
tumla ned på kyrkogården.
Kanske — — kanske skulle hon ändå få vara med
en stund! Denna tanke flög liksom bevingad och
jublande. framför henne.
Men då hon kom ned på kyrkogården, och, till
hälften bedöfvad af det häftiga springandet stannade
och fattade tag i ett träd för att ej falla, fick hon se
hela skaran af läsbarn, tyst och högtidlig med näsdukar
och psalmbok i hand, strömma ut ur kyrkan...
En darrning genomilade henne, de återhållna tårarne,
som så länge skälft i hennes hjerta, bröto fram, hon
gömde ansigtet i händerna och snyftade, så att hela
kroppen skakade. Åh–hvilken smärta–hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
