Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett minne. Skizz af Math. Roos. Med 2:ne teckningar af Ottilia Adelborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saknad, gränslös, som hennes dunkla, förvirrade längtan
efter Gruds kärlek ...
Då läsflickorna fingo se henne stå der ensam och
gråtande, lutad mot trädstammen, skyndade de fram,
omringade henne och frågade nyfiket och deltagande,
hvad som händt och hvarför hon inte kommit till
skriftermålet? Men hon var
så upprörd, att hon
knappast kunde tala,
— orden kommo fram,
otydliga och afbrutna
af de djupa, skälfvande
snyfitningarne, — och
det dröjde en god
stund innan flickorna
kunde förstå hvad hon
berättade.
De försökte
emellertid, att efter sin
förmåga lugna och
trösta henne, — men
hon försäkrade dem
blott gång på gång,
att hon aldrig, — aldrig
kunde glömma! , Och
så, nattvarden i
morgon, — hur skulle hon
kunna taga den, då
hon icke först skriftat sig? Ah, det var för mycket
— — för mycket — — Och en ny våldsam ström af
snyftningar bröt fram och uppslukade hennes sista ord.
“Nej, Amanda, gråt inte så förloradt!“ sade en af
flickorna och försökte draga hennes händer från ansigtet,
— “nog kan du gå till altaret i morgon, alltid! Låt^s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
