Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett minne. Skizz af Math. Roos. Med 2:ne teckningar af Ottilia Adelborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bara inte om något! Vi gjorde ingen uppskrifning,
eller sån’t — så ingen kan veta om, att du var borta!
Kom bara i morgon, du!“
“Ja, kom bara, Amanda lilla!“ ropade flere af flic
korna, “vi ska’ inte tala om’et!“
Amanda slutade genast att snyfta, tog händerna
från ansigtet och stod en stund stirrande framför sig,
utan att se på flickorna, hvilka fortsatte med sina
uppmuntrande råd. Hennes läppar darrade, ett osäkert
skimmer glänste till i hennes ögon, och hon kramade
nervöst den fuktiga näsduken mellan sina händer. Men
plötsligen rätade hon upp sig, och ett underligt drag af
energi lade sig öfver hennes veka, förgråtna ansigte.
“Nej,“ sade hon med fast stämma, “jag vill inte
börja mitt lif med en så härd gerning!“
Derefter strök hon sitt hår tillrätta under halsduken,
vek ihop näsduken och nickade åt kamraterna, hvilka
stodo qvar och tittade efter henne, då hon lemnade dem,
för att gå in till pastorn.
Det var, som om den seger hon vunnit öfver en
våldsamt påträngande frestelse, återgifvit henne kraft
och mod. Hon var alldeles lugn, då hon kom in i
sakristian, — och stilla och utan sinnesrörelse berättade
hon för pastorn orsaken till att hon uteblifvit från
skriftermålet.
Pastorn tog saken mycket strängt. Amanda fick
sitta qvar, medan madam Storm efterskickades och i
den unga flickans närvaro erhöll en allvarlig
tillrättavisning, åtföljd af en varning, att icke mera låta något
sådant komma sig till last. Madamen förhöll sig mycket
filosofiskt under denna upptuktelse-scen; hon svarade icke
ett ord, och hon lemnade sakristian, utån att ha öppnat
sin mun. Men just då hon gick ut, knöt hon handen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
