Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omaka. Berättelse af Amanda Kerfstedt. Med 2:ne teckningar af Ottilia Adelborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
testamentera bort förmögenheten. Hon såge helst, hette
det, att den i riktig arfsföljd öfvergick till hans hustru
och barn, men i händelse han dog ogift, skulle den
tillfalla en aflägsen slägting i Göteborg. Denna slägting
var rik förut och behöfde ingenting, och assessorn hade
smålett helt vemodigt, när han förstod den gamlas ganska
tydliga vink.
Han satt en afton kort efter denna öfverraskande
present och läste tidningarne. Han hade den dagen
fått en underrättelse af helt annat slag. Han hade efter
en tids sjuklighet just rådfrågat ortens läkare och fått
det utslaget att der var intet att hoppas: "ett
damokles-svärd hängde öfver hans hufvud — ett halft år på sin
höjd" — en dom som utsädes med all den mystiska
och skräckinjagande ton, som läkare så väl veta att
antaga, en ton som med ens i åtskilligas tankar höjer
dem till gudars jemnlikar.
Men assessorn var ej af den sorten, han bar sitt
öde med jemnmod, döden var ingen främmande tanke
för honom och liksom för att visa honom, att den
beständigt gör sitt verk omkring oss, föllo hans ögon på
en dödsannons med ett bekant namn. Lektorskan Amalia
Byström — — sörjd och begråten af en dotter m. m.
"Ack, det är lilla Agnes," sade assessorn för sig
sjelf, "då är hon både fader- och moderlös, hemlös och
brödlös. Stackars lilla," och så sände han en suck till
vännens minne, ett minne som ännu aggade, när han
tänkte derpå.
Han läste några spalter politik. Hushållerskan
hade tändt taklampan; man var i oktober, han tyckte
att skuggorna föllo så långa i rummet, han kände sig
ensam med döden. ’
Att beställa om sitt hus, ja det måste han göra,
hårstrået kunde ju brista hvart ögonblick — och så det
här testamentet–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
