Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omaka. Berättelse af Amanda Kerfstedt. Med 2:ne teckningar af Ottilia Adelborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men i alla fall började hon gå hemåt. En sakta
vind som kom säden att långsamt bölja och bugta sig
afkylde hennes ansigte. Den heta och tunga luften hade
blifvit sval, aftonens lugna stämning låg utbredd öfver
landskapet. En piga vallade hem ett par tröga ooh
mätta kor, och från staden kom en tvåhjulad kärra
med en något beskänkt körsven. Ett par barn roade
sig att göra märken af sina bara fotter i
landsvägsdammet. Småningom, hon begrep icke hur, förändrades
hennes sinnesstämning, hennes sorg föreföll henne dum
och obehöflig, verlden var ju precis likadan som den
varit och ingenting hade ju egentligen händt. Hon
började ett tu tre känna sig en smula förtretad, både
öfver att hon nyss varit så olycklig och öfver — ja
öfver att hon ännu var det. Rådde hon för sin ungdom ?
Nej, men hon rådde för, att hon icke fullt fattat sin
ställning. Der kom det. Der var den ömma punkten. Der
var något falskt omkring henne, som hon icke kunde
reda, någonting skärande och brutet, men var väl hon
ensam skyldig? Hvem rådde för det? Var det en
nödvändig följd af “exceptionella fall“.
Var det detta som gjorde att hon gick med sorg
i hjertat från morgon till qväll, att hon icke var
tacksam för hvad hon egde, derför att hon trådde till något
som hon icke egde, och nu visste hon det ju — hon
var för ung.
När hon kom fram till huset såg hon droskan stå
i portgången. Utfärden! Omöjligt nu. Hon såg på
sitt ur, — klockan var redan half sju. Hon afskedade
kusken med en tacksam helsning, att de icke kunde
deltaga i lustpartiet! När hon kom upp, fann hon
rummen tomma; hennes man hade gått ut.
“Jaså," han hade således aldrig ämnat att fara med.
Han hade lemnat henne att afgöra saken ensam, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
