Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fairbrook’s krögare. Berättelse af Ernst Ahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagsljuset och mätte deras längd, han följde dem med
ögonen när de sjönko till golfvet, och han gjorde det
så illusoriskt att en betraktare verkligen kunde frestas
att tro på dessa hårs tillvaro. Han grinade så illa, han
drog sitt ansigte tillbaka med sådana ryck af »obehag,
att man kunnat svära på att han verkligen kände
kitt-lingen af dessa hår på sin framsträckta tunga.
När han ändtligen, efter några dagar, blef håren
qvitt, började han gå omkring på golfvet och plocka
upp synålar. Han böjde sin tjocka lekamen så att man
tyckte ryggen borde brista. Han nöp efter nålarne med
sina stora, trubbiga fingrar, han nöp miste och nöp
om-igen; han var alldeles outtröttlig, och han skrattade
fånigt hvar gång han trodde sig ha fått fatt i en.
Ja, och så slutligen blef det förbi med honom.
Och så skulle han bäras bort. Den stora begrafningen
skulle ega rum några dagar senare, när man hunnit
anordna allt så högtidligt som möjligt. I dag var det
endast hans allra närmaste vänner som gingo med, och
endast på det kistan icke skulle färdas ensam. För
resten var der hvarken klockare eller prest med och
ingen klockringning heller. Allt det der hörde till
begrafningsdagen, och då skulle hela Fairbrook hedra
Tom Millners minne.
Det var en blåsig vinterdag med smutsig snö och
rusk. Derför hade gubbarne icke klädt sig i höga
hattar, utan i pelsar och vintermössor.
Det var bortåt eftermiddagen, som de gåfvo sig
åstad, och solen hade just gått ned. Snön kastade en
kall och gråaktig dager öfver allting.
Det var en egendomlig anblick att se denna lilla
hop af gamle män tåga framåt vägen efter den
långsamt framglidande släden. De liknade en flock stora,
klumpiga djur, hvilka med hängande hufvuden följde
efter en död kamrat, som släpades bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
