Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Harald Wieselgren (med porträtt) - Carl Fredrik Ridderstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Norge skola hjelpa till... Skulle icke sådana krafter
förslå att skapa ett sjelfständigt tidningsorgan?
På sommaren 1839 utnämd till löjtnant, erhöll
Ridderstad i början af 1840 på begäran afsked ur krigs
-tjensten. Ett tryckeri uppsattes i Norrtelje, och
derifrån utgafs från 1840 års ingång af Ridderstad och
Sturtzenbecker “Tidning för Stockholms län“.
Men ingen fart tog tidningen, orten var alldeles
otjenlig för ett inflytelserikt organ, det var ej möjligt
att hålla den uppe mer än några månader. Bättre
lycka hade vännen Palmser haft i Linköping, der han
1838 satt upp “Östgötakorrespondentmu\ men han hade ej
ihärdighet i arbete och såg gerna att redaktionens
krafter stärktes genom Ridderstad. Han uppmanade honom
att komma till Linköping. “Vi skola tillsammans utgifva
ett blad som har både näbbar och klor — och vingar
att flyga med“, skref han till Ridderstad. Denne följde
maningen, på sommaren 1840. Eörst som biträdande
redaktör, sedan — från 1843 — som hufvudredaktör
och boktryckeriets egare, tog Ridderstad hand om
“Öst-götakorrespondenten", som under hans ledning blifvit
en af våra förnämsta landsortstidningar.
Men tidningsmannens värf var långt ifrån nog för
Ridderstad. Hans skaldenatur tog ingen skada af
tid-ningsbestyren. Tvärtom, han behandlade dagens
stridsfrågor både lyriskt och dramatiskt, så väl i sin tidning,
som i särskilda skrifter. Och sin kärlek till
fosterländska minnen gaf han luft i monologer och dramer,
hvilka delvis kommit upp på scenen. Men der passade
de mindre, ty de ge för mycket af författaren, för litet
af hjelten. Rätt snart fann Ridderstad ett fält, som låg
bättre för hans begåfning: den historiska romanen.
Han begynte med smärre berättelser. Den första
stora romanen var “Svarta handen“, som utkom 1848.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
