Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Harald Wieselgren (med porträtt) - Carl Fredrik Ridderstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den väckte stort uppseende, eftertrycktes i Finland,
öfversattes i Tyskland och Danmark samt upplades ånyo
i Sverige. Hjelten är Axel Fersen d. y., intrigspelet
lifligt och verklighetsinlägg efter memoiranteckningar
icke sällsynta. Framgången föranledde Ridderstad att
grunda ett eget periodiskt organ för sina och andras
diktskapelser. Hans “Nytt kabinettsbibliotek af blandad
svensk och utländsk romanliteratur“ fick tolf årgångar
(1850—61). Här publicerade han de stora romanerna
Drabanten och Fursten, hvilka tillsammans bilda en följd
af scener från Gustaf III:s, Gustaf IV:s och Katarina
II:s omgifningar, Lovisa Ulrikas hof, som rör sig med
de i 1756 års “palatsrevolution“ inblandade personerna;
de “sociala“ romanerna Far och Son och Samvetet eller
Stockholms Mysterier — alla dessa öfversatta i Tyskland
och Danmark, “Drabanten" jemväl öfversatt på franska.
Till dessa större arbeten sluta sig en mängd mindre,
på vers och prosa, under författarens sista årtionde till
större delen samlade i elfva digra band “Samlade
skrif-ter“; hans “Samlade dikter“ utgöra dessutom tre band,
och af en ny serie, “Regnbågen“, hann han utgifva sex
häften.
I tre ståndsriksdagar deltog Ridderstad som
sjelf-skrifven riddarhusmedlem, derefter i tre andra som vald
ledamot af borgarståndet, slutligen i tre riksdagar som
medlem af Andra kammaren. På riddarhuset kunde
han föga göra sig gällande, dertill stod han för långt
ifrån den konservativa majoriteten. I borgarståndets
förhandlingar tog han deremot ganska liflig del, men
hörde ingalunda till de inflytelserike ståndsbröderna.
Han delade glädjen öfver representationsreformens
framgång och fann snart den nya riksdagens partibildning
vara en naturlig följd af den skedda förändringen,
hvarför han icke hvarken till kammarens protokoll eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
