- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1889 /
23

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Victoria Benedictson (Ernst Ahlgren) †. En minnesbild af Gustaf af Geijerstam. Med Victoria Benedictsons porträtt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När hon i början på år 1886 reste hem igen
från Stockholm, var det som hon började sitt största
arbete, »Fru Marianne». Hon inrättade sig hemma
i två små rum, hvilka hon hade alldeles för sig
själf, och der hon lefde ensam med sitt arbete.
Hon skref i sitt första bref till mig:

»Jag har egét rum, du! ett trefligt litet rum, der det fins
tre stolar, mögel ett stycke upp på väggarne och en del andra
rara saker, en maläten räf icke att förglömma. Men det är
allt roligt att lefva ändå, bara det inte kostade så förbaskadt
mycket och inbringade så litet.»

Den glada ton, som rådde i Ernst Ahlgrens
bref under de först veckorna, sedan hon lemnat
Stockholm, hörjade emellertid snart att gifva
rum för en helt annan. Ju längre vår
korrespondens räckte, desto klarare blef det mig, att det
intryck, vi haft af hennes person här i Stockholm,
var endast ett halft. Det var en sida af hennes
karaktär, som några lyckliga tillfälligheter hade
lockat fram. Men hon själf var en helt annan.

Jag kunde ej låta bli att antyda detta i ett
bref och fick då till svar:

»Husch, bry dig inte om tonen i mina bref! Att du
ingenting märkte af det der, kom dels af, att du såg mig
borta från min vanliga omgifning, och derför att jag har en
präktig gåfva att kunna hvila upp mig genom att för en tid
ge alla bekymmer på båten, samt dels af att jag i det
personliga umgänget har så stor själfbeherskning... Och jag är
vekare, än jag syns: jag ser oåtkomlig ut och pinas af
nål-stygn. Det är alltihop.»

Blott en enda gång i Stockholm såg jag något
af detta drag, som jag sedan lärde känna mer och
mer, alltsom jag lärde känna henne bättre. Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1889/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free