- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1889 /
51

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En förlofning. Berättelse af Tor Hedberg. Med 4 teckningar af Carl Hedelin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tacksam undergifvenhet. Han var en fattig stackare,
som lifvet länge farit temligen omildt fram med,
och han var ännn helt förvånad’öfver den oväntade
medgång, som han nu en tid rönt, kände sig ibland
rädd att det helt plötsligt skulle taga slut igen,
och derför gaf det honom en viss trygghet att känna
sig beskyddad af en så säker man som länsmannen,
och han lät villigt föra sig i ledband af denne.

Men det egendomliga var, att länsmannen, på
samma gång han kände och visade sin egen
öfver-lägsenhet, hyste en viss hemlig beundran för
adjunkten. Han beundrade honom för något, som
han själf skulle haft mycket svårt för att definiera,
för hans opraktiskhet, hans känslighet, hans lätthet
att rodna, hans stundom alldeles omotiveradt
poetiska sätt att uttrycka sig, hans regelrätta tal, allt
det som han förut icke kunnat tåla hos honom,
men som nu tycktes honom vara yttringarne af en
visserligen missriktad, men stor ande. Han hade
sina starka funderingar om icke adjunkten var en
så kallad poet, något som han annars djupt
föraktade, men hälft om halft beundrade hos adjunkten.
Han brukade säga ibland: »det är en satans karl,

må ni tro, på sitt sätt!»––––––––––––––-

Det var en blandning af alla dessa känslor, en
betydlig portion öfverlägsenhet, mycken vänskap
och en smula beundran, som afspeglade sig på hans
rödbrusiga ansigte, der han satt och såg på
adjunkten. Han försjönk synbarligen i allt djupare
och djupare funderingar, tills han på en gång rätade
upp sig, tog en djup klunk i toddyglaset och sade
med allvarlig tonvigt:

»Yet du livad, Jonas, du skulle gifta dig!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1889/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free