Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En förlofning. Berättelse af Tor Hedberg. Med 4 teckningar af Carl Hedelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adjunktens rätta namn var Johannes, men
länsmannen hade förändrat det till Jonas för korthetens
skull.
Adjunkten såg förskräckt på honom, men gjorde
derpå en ansats att skratta, i tanke att det var ett
skämt.
»Nej, skratta inte!» af bröt länsmannen honom
strängt. »Det är fulla allvaret. Jag har länge
tänkt på det.» Han såg begrundande ner i glaset
och fortsatte:
»Du passar ovanligt bra för det äkta ståndet,
jag gjorde det aldrig riktigt, fast jag redde mig,
men du gör det i mycket högre grad. Hvarför
har du inte gift dig?»
Adjunkten log ett blidt leende.
»Å, jag har haft mina skäl!»
»Nå, det är för resten så mycket bättre att du
inte redan gjort det, för då kunde du inte göra
det nu!»
Adjunkten blef nu allvarligt förskräckt.
»Du menar väl icke att jag skall...»
»Jo, det menar jag!» Länsmannen slog näfven
i bordet och såg på samma gång strängt och
triumferande på adjunkten.
»Men .. . men ...» stammade denne, »jag kan
väl inte gifta mig...»
»Utan att hafva någon att gifta dig med!» inföll
länsmannen. »Nej, men nu har du en sådan.. .
jag har skaffat dig en. . . och kan du gissa hvem
det är?»
Adjunkten såg misströstande på honom; han
var alldeles yr i hufvudet.
»Jo, det är...» länsmannen höll upp ett
ögonblick och så skrek han till:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
