Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En förlofning. Berättelse af Tor Hedberg. Med 4 teckningar af Carl Hedelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte vilja ha’ dig, du är i din bästa älder, du ser
rätt bra ut, — jo, säger jag, på ditt sätt, — och
så kan du väl prata med henne litet om månsken
och sånt der, som de tycka om. Du kan för resten
vara lugn, jag åtager mig saken, och du skall inte
behöfva röra ett finger, förrän allt är klart.»
Och hur länsmannen talade och bevisade, hotade
och förmanade, fick adjunkten slutligen klart för
sig, att han måste gifta sig med Majken, antingen
han ville eller icke. Men han trodde nog, att han
ville, och med denna öfvertygelse skildes han efter
en stund från länsmannen och gick hem till sitt.
Men han gick en duktig omväg för att han
icke skulle möta Majken på hennes promenad.
Länsmannen hade lofvat att rfedan på aftonen
taga i tu med saken och den följande dagen komma
och lemna adjunkten besked. * Men hela dagen
förgick utan att han hördes af. Då kom adjunkten i
en förfärlig oro. Det hade kanske gått för bra för
honom nu en tid, — han började på att bli
oförnöjsam. Ju mera han tänkte på giftermålsplanen,
i dess ljusare färger stod den framför honom, och
det är nog möjligt att Majkens bild spelade en viss
rol häri. Och nu hade det kanske kommit något
hinder i vägen, och det skulle icke bli något af
med det hela! Det tycktes honom vara en förfärlig
orättvisa!
Aptiten kommer medan man äter, heter det,
och adjunkten började på att få aptit på lyckan.
Han tillbragte en orolig natt och vaknade den
följande morgonen så missbelåten som han förut
icke varit, till och med då det var som värst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
