Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigrun. Dikt af Daniel Fallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot Sigrun gick lian med raska steg
ock böjde för henne sitt knä —
kon stod der stel, som hade kon trädt
ur panelningens mörka trä.
Hon stod der blek, ty kon kände godt
herr Sigvard Nilsson igen;
lians blick, när pilar och falk han tog,
kur kunde kon glömma den!
Nej, vore han så G-ud Fader själf
och bjöde himmel och jord
och kraft att binda den lede med,
hon bröte aldrig sitt ord!
Hon sköt tillbaka hans gylne ring —
hans läppar skälfde der vid —
»farväl, herr Sigvard, I skolen se
vi mötas nog om en tid!»
»Farväl, herr Sigvard!» Det ljöd som hot
och dock i blicken det fans
en sällsam skiftning, som skymde en tår
de mörka globernas glans.
De mätte platsen ut med sina svärd —
ett stycke hed, der ljungens blommor glödde;
det var i gryningen, och solen blödde
i breda strimmor öfver sky och fjärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
